måndag 11 juli 2022

Första semesterdagen


Det är första dagen på semestern och jag vaknar av att hunden skäller till när husse åker till jobbet. Ligger kvar och drar mig en stund och tittar ut på trädtopparna mot en klarblå himmel. När Yatzy fått nog och indikerar att det verkligen borde vara dax för frukost kliver jag upp. Efter de vanliga morgonbestyren tar jag med mig filskålen och kaffet ut. Tar en runda förbi jordgubbslandet och hittar några fina att lägga i skålen, några smultron slinker också i. Sätter mig sen på en sten i solen precis i skogskanten och njuter av min frukost. Det slår mig då hur många idylliska frukostbilder som jag scrollat förbi på sistone. Perfekta trädgårdar med vackra kvinnor, lagom sminkade med skira sommarkläder. Fnissar lite för mig själv när jag konstaterar att dagens outfit är sambons mjukisbrallor och en noppig långkofta som sett sina bästa dagar men som är underbart skön att krypa in i. Sminket ligger oanvänt kvar i badrumsskåpet och frisyren är de tre sekunder det tar att sätta fast hårklämman. Här på min sten spelar det ingen roll vad jag har på mig. Det spelar ingen roll hur många oavslutade projekt jag har i trädgården. Jag sitter kvar på stenen och låter solens strålar ladda mina batterier och jag tänker att morgonens största beslut kommer vara om jag ska gå och plocka mig några jordgubbar till.

torsdag 3 februari 2022

Februari



Idag var det svårt att ta sig ut. Tyngden i kroppen kändes allt för mycket som depressionen. Jag förde ett samtal med min kropp och försökte förklara att det handlar bara om att det är Februari. År efter år i Februari skriker varje cell i min kropp efter ljus och värme. De har liksom tröttnat på mörkret och kylan och bestämmer sig för att nu är det dags att strejka. De vill inte vakna på morgonen, de vill inte att jag ska tänka, de vill inte att jag ska ut och röra på mig. Likt två-åringar säger de nej till allt och kräver lång övertalning för att gå med på mina förslag.

De första tjugo minuterna av promenaden går åt till att landa i nuet. Att låta tankarna passera utan att fånga en enda av dem, låta bli att fundera på vad jag ska hinna med idag, fokusera på det jag ser och det jag har omkring mig.

Lite i taget släpper tyngden i kroppen, jag börjar uppskatta ljuset från snön och jag hör mig själv skratta högt när Yatzy springer slalom mellan de små granarna för att sedan dyka med huvudet rakt ner i snön. Denna underbara, jobbiga och alldeles fantastiska lilla varelse. De sista kilometrarna hem så njuter jag, med hjälp av Yatzy och naturen omkring mig känner jag mig rustad och redo för en bra dag i Februari.