torsdag 3 februari 2022

Februari



Idag var det svårt att ta sig ut. Tyngden i kroppen kändes allt för mycket som depressionen. Jag förde ett samtal med min kropp och försökte förklara att det handlar bara om att det är Februari. År efter år i Februari skriker varje cell i min kropp efter ljus och värme. De har liksom tröttnat på mörkret och kylan och bestämmer sig för att nu är det dags att strejka. De vill inte vakna på morgonen, de vill inte att jag ska tänka, de vill inte att jag ska ut och röra på mig. Likt två-åringar säger de nej till allt och kräver lång övertalning för att gå med på mina förslag.

De första tjugo minuterna av promenaden går åt till att landa i nuet. Att låta tankarna passera utan att fånga en enda av dem, låta bli att fundera på vad jag ska hinna med idag, fokusera på det jag ser och det jag har omkring mig.

Lite i taget släpper tyngden i kroppen, jag börjar uppskatta ljuset från snön och jag hör mig själv skratta högt när Yatzy springer slalom mellan de små granarna för att sedan dyka med huvudet rakt ner i snön. Denna underbara, jobbiga och alldeles fantastiska lilla varelse. De sista kilometrarna hem så njuter jag, med hjälp av Yatzy och naturen omkring mig känner jag mig rustad och redo för en bra dag i Februari. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar