tag:blogger.com,1999:blog-85478483378893449512024-03-05T14:44:50.386-08:00RelationskompassenLugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.comBlogger14125tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-14582971196157703082022-07-11T00:17:00.000-07:002022-07-11T00:17:12.860-07:00Första semesterdagen<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsK17kZMOH0y_22HOFVeuOaH4n7RbMZN52Sh186F0iLogX2yRYi-plsxa5_-w32uvIF4SyO98xwf6AyGD5nDl87SNu_yoXgoz-FJZJlO6YBb9PXT4imKfKtbnc3zg05crCMB3nzgGovlm55hHBuAWhMj6V22cQh6C1FmKBj42UOLbYz1OSBqUlt7Bw/s512/2328%5B1%5D.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="384" data-original-width="512" height="244" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsK17kZMOH0y_22HOFVeuOaH4n7RbMZN52Sh186F0iLogX2yRYi-plsxa5_-w32uvIF4SyO98xwf6AyGD5nDl87SNu_yoXgoz-FJZJlO6YBb9PXT4imKfKtbnc3zg05crCMB3nzgGovlm55hHBuAWhMj6V22cQh6C1FmKBj42UOLbYz1OSBqUlt7Bw/w334-h244/2328%5B1%5D.jpg" width="334" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">Det är första dagen på semestern och jag vaknar av att hunden skäller till när husse åker till jobbet. Ligger kvar och drar mig en stund och tittar ut på trädtopparna mot en klarblå himmel. När Yatzy fått nog och indikerar att det verkligen borde vara dax för frukost kliver jag upp. Efter de vanliga morgonbestyren tar jag med mig filskålen och kaffet ut. Tar en runda förbi jordgubbslandet och hittar några fina att lägga i skålen, några smultron slinker också i. Sätter mig sen på en sten i solen precis i skogskanten och njuter av min frukost. Det slår mig då hur många idylliska frukostbilder som jag scrollat förbi på sistone. Perfekta trädgårdar med vackra kvinnor, lagom sminkade med skira sommarkläder. Fnissar lite för mig själv när jag konstaterar att dagens outfit är sambons mjukisbrallor och en noppig långkofta som sett sina bästa dagar men som är underbart skön att krypa in i. Sminket ligger oanvänt kvar i badrumsskåpet och frisyren är de tre sekunder det tar att sätta fast hårklämman. Här på min sten spelar det ingen roll vad jag har på mig. Det spelar ingen roll hur många oavslutade projekt jag har i trädgården. Jag sitter kvar på stenen och låter solens strålar ladda mina batterier och jag tänker att morgonens största beslut kommer vara om jag ska gå och plocka mig några jordgubbar till.</div><div style="text-align: left;"><br /></div><p></p>Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-52592240984537266362022-02-03T02:29:00.000-08:002022-02-03T02:29:02.476-08:00Februari<p><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEidGMQkbP43FmXMZ_cNwJZgwGh4HY-b7Mdht5V9WUxcr_649BYuROvkvS_ZlN-CrO_mg3x1fTHkdE-pjBHb9GRbqn9q3ZMsnanPoFNoLknhQUunXmnemu_rqzfSC_twKFlevih6FI4QpUxStjlwdi7jEpYqEzMprg0HGDqyP6NsGia5pWVv8cby7Fum=s4032" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="481" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEidGMQkbP43FmXMZ_cNwJZgwGh4HY-b7Mdht5V9WUxcr_649BYuROvkvS_ZlN-CrO_mg3x1fTHkdE-pjBHb9GRbqn9q3ZMsnanPoFNoLknhQUunXmnemu_rqzfSC_twKFlevih6FI4QpUxStjlwdi7jEpYqEzMprg0HGDqyP6NsGia5pWVv8cby7Fum=w354-h481" width="354" /></a></div><br />Idag var det svårt att ta sig ut. Tyngden i kroppen kändes allt för mycket som depressionen. Jag förde ett samtal med min kropp och försökte förklara att det handlar bara om att det är Februari. År efter år i Februari skriker varje cell i min kropp efter ljus och värme. De har liksom tröttnat på mörkret och kylan och bestämmer sig för att nu är det dags att strejka. De vill inte vakna på morgonen, de vill inte att jag ska tänka, de vill inte att jag ska ut och röra på mig. Likt två-åringar säger de nej till allt och kräver lång övertalning för att gå med på mina förslag.<p></p><p>De första tjugo minuterna av promenaden går åt till att landa i nuet. Att låta tankarna passera utan att fånga en enda av dem, låta bli att fundera på vad jag ska hinna med idag, fokusera på det jag ser och det jag har omkring mig.</p><p>Lite i taget släpper tyngden i kroppen, jag börjar uppskatta ljuset från snön och jag hör mig själv skratta högt när Yatzy springer slalom mellan de små granarna för att sedan dyka med huvudet rakt ner i snön. Denna underbara, jobbiga och alldeles fantastiska lilla varelse. De sista kilometrarna hem så njuter jag, med hjälp av Yatzy och naturen omkring mig känner jag mig rustad och redo för en bra dag i Februari. </p><p><br /></p>Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0360 60 Vissefjärda, Sverige56.5340631 15.585016136.401054275814332 -19.5712339 76.667071924185663 50.741266100000004tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-17795301113029028642017-09-01T05:59:00.000-07:002017-09-01T05:59:18.082-07:00LIKVÄRDIGHET<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZu9rt8d0bQp1xSFlK6TNZQ07pC9skX6UCCwCvMKxEZ6RCfjCCIMtY8zgWGWGgEfO-s5_BgHSaTBvXyQvXTkdXiOZLACsdcRa839iu5U3Q4VSdlHykiuPf2ie6fzLtCVa25MJJksX24bA/s1600/IMG-20170708-WA0011.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZu9rt8d0bQp1xSFlK6TNZQ07pC9skX6UCCwCvMKxEZ6RCfjCCIMtY8zgWGWGgEfO-s5_BgHSaTBvXyQvXTkdXiOZLACsdcRa839iu5U3Q4VSdlHykiuPf2ie6fzLtCVa25MJJksX24bA/s320/IMG-20170708-WA0011.jpg" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Min underbara lilla fyraåring möter världen med en
självklarhet som jag kan avundas. Jag tänker ibland på hur jag själv har haft
tider av kamp bara för att jag föddes som tjej. Jag har slitit för att bli lite
bättre lite snabbare för att komma fram bland killarna. Ändå har jag fått stå
tillbaka som liten när killarna överröstade, som tonåring när jag slutförde
grupparbeten som killar tog åt sig äran av vid redovisning. Som vuxen har jag på
arbetsintervjuer fått frågan om hur många barn jag tänkt mig, jag har missat
löneförhöjningar vid föräldraledigheter och jag har blivit omsprungen av män
med betydligt färre meriter. Jag har gråtit varit förbannad och bitit ihop och
jag har lovat mig själv att jag ska göra allt som står i min makt för att
förändra det jag kan för mina barn, i min kamp ska jag röja alla snår jag
förmår.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Min övertygelse är att allt börjar i det lilla hos dig själv,
jag har min fasta grund i allas lika värde och på den grunden har även barnen
tagit sin plats och jag kan redan se ringarna som sprider sig.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Vi kan inte vänta på att någon annan tar tag i de övertramp
som sker i stort och smått, de är ingen annans ansvar, det är ditt och mitt.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag tittar på min lilla ängel som redan har ett tydligt nej
och ett tydligt ja. Hon är bara fyra men vet att hennes röst räknas, hon har
all rätt att bli lyssnad på. Ibland gör det mig galen när det enklaste bara
hade varit att hon gjorde som jag sa men jag spricker av stolthet över att hon
redan har integritet nog att säga nej när något inte känns bra eller som hon
inte förstår. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Hon blev kittlad av en vuxen som står henne nära och som hon
brukar busa med men just den här dagen ville hon inte och säger med bestämd
röst ”nej sluta, jag bestämmer över mig!”.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Älskade ängel du är bara fyra och vet att din kropp är för
dig att bestämma över.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag talar om för henne att hon är världens finaste och hon
svarar med ett varmt ”jag vet”. I många vuxna öron låter det stöddigt men för
mig är det ljuvligt, hon vet faktiskt att jag tycker att hon är världens finaste.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Hon vill gå till lekparken och jag säger nej, hon ligger i
en hög på golvet och gråter. Mitt vuxna svar att nu får det vara bra man kan
inte alltid få det man vill. Min älskade unges svar att: jag ville det så
gärna, då blir man ledsen. Klart man blir ledsen om man inte får det som man
väldigt gärna vill och klart att man får vara ledsen. Hur många gånger tittar
vi med vuxna ögon på ett sådant beteende och kallar det nedlåtande för trots,
något som förhoppningsvis snart går över. Uttrycket av känslorna förändras men
att vara fri att känna, det vill jag att hon bär med sig.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag har varit förälder i snart arton år och har otaliga
gånger fått höjda ögonbryn och menande blickar om att den där ungen har mycket
vilja, det beteendet kan bli svårt att tämja, ska de verkligen göra det där,
nej sådan mat gillar inte barn, skäm inte bort dem med för mycket närhet o.s.v
o.s.v. Det var inte lätt att låta bli att lyssna på alla farhågor när jag var
24 men för det mesta slog jag dövörat till och det har jag fortsatt med.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Min starka
övertygelse om likvärdighet och rätten att få göra sin röst hörd och bli mött
med respekt oavsett ålder har gett mig relationer med barnen jag knappt vågat
drömma om. En älskad unge på tröskeln till vuxenlivet som bjuder in mig i sina
tankar och funderingar om livet. En kille mitt i tonåren som tar sig tid att
stanna upp och titta sin mamma i ögonen och säga du ser stressad ut, ska jag
göra någonting. En i gränslandet mellan barn och tonår som bara vill bli stor,
men som bjuder på sig själv och dansar drakdansen med sin lillasyster. Och mini
som trots sin ålder har en stor förmåga att se vem som är i behov av en kram
både i och utanför familjen.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag kan inte förändra hur andra människor kommer behandla
mina barn, men jag kan vara ett bollplank och spegla dem och ge dem
förutsättningar att bygga en stark grund. Jag vet att individer med god
självkänsla behandlar andra med respekt, de vågar stå upp mot orättvisor och de
väljer det som är rätt framför det som är lätt.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Så till dig som förfasas över människors beteenden och
undrar vart vi är på väg. Du bestämmer själv vart du är på väg, börja med dig
själv och behandla människor likvärdigt och värna om allas rätt till en röst. Du
kanske till och med blir förvånad över hur stor skillnad det kommer göra.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-80793482333882432852017-08-04T04:03:00.000-07:002017-08-04T04:08:45.810-07:00Tankar i trädgården<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqH-Ml67RZjUDH2RIXh54K22ijZ96QZDKNo_ije_VQkPpL7haWmyStwjJhwJGIwt1uuWC8WGR39ZSvlB1qWEn4oNmHnXvrPaHIebM-CCCMC8LgO6hBCK4tq0TcDS3prscn9eMFxHvGh54/s1600/20170731_203540.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqH-Ml67RZjUDH2RIXh54K22ijZ96QZDKNo_ije_VQkPpL7haWmyStwjJhwJGIwt1uuWC8WGR39ZSvlB1qWEn4oNmHnXvrPaHIebM-CCCMC8LgO6hBCK4tq0TcDS3prscn9eMFxHvGh54/s320/20170731_203540.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";"><br /></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Tog en vacker gammal glasskål från skänken och gav mig ut i
trädgården tidigt på morgonen. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Världen känns alldeles stilla och det doftar jord och hav.
Jag går rundan förbi de cerise rosorna som doftar overkligt starkt, hade det
varit en parfym så hade jag rynkat på näsan men här i min trädgård hör doften
hemma och fyller mig med välbehag.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Sockerärter och rödbetor växer så snabbt att jag kan se
skillnad från dag till dag. Målet med min runda är att ta reda på om det finns
några hallon till frukosten men så fort jag kommer ut i trädgården så saktas
tempot ner och sinnena blir skarpa. Jag är som ett barn som måste känna och
lukta på allt jag ser och varje dag är det något som är förändrat och nytt, det
är liv vart man än vänder sig.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Redan på avstånd känner jag doften av hallonen och jag
upptäcker att det får mig att le. Jag blir förundrad över att det som var kaos
och jord och förruttnelse för bara några månader sedan nu erbjuder mig en full
skål av ljuvliga bär. Minnet av ryggvärk, rispade armar och frusna fingrar är
så avlägset att jag nästan kan inbilla mig att det inte hänt.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Mitt i bärplockandet drar tankarna iväg och det slår mig att
föräldraskapet också består av samma cykler. Det är arbete så att det värker i
både kropp och själ när kvällen kommer vissa dagar, stormar river och ibland
undrar man om det någonsin ska bli vår. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Sedan vaknar man en morgon och allt känns bara rätt i hela
kroppen. Det flödar över av värme och närhet, arbetet man lagt ner ger den
ljuvligaste av frukter och det finns inget som kan få dig att sluta le. Något
har hänt, utveckling har skett hos mig eller hos barnet och det är helt
oväsentligt vem av oss det är som tagit ett steg, det som är viktigt är att vi
kommit ett steg närmare varandra. Det är dessa dagar man fyller på med ljus och
energi och risporna läker. Det är dessa dagar sinnena är skarpa och varje cell
fylls av gemenskap. Det är dessa dagar vi håller fast vid när höstvindarna drar
fram. För varje år och för varje barn lär man sig att se de cykler som följer.
Höstvindarna och vinterkylan blir kanske inte mildare för varje år men man blir
mer och mer säker på att våren snart är i antågande. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: "calibri";">Kanske är det vår stora uppgift som föräldrar att förmedla
trygghet och förvissning om att våren kommer och att vi står kvar mitt i
stormen tillsammans med våra barn ända tills det bedarrar. Vi kan aldrig
förhindra att stormarna kommer och vi kan inte möta dem åt barnen men vi kan
stå bredvid med fötterna fast förankrade i myllan med övertygelse om att på
andra sidan kommer lugnet och friden. </span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
</div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-80835959390076302402017-05-25T10:30:00.001-07:002017-05-25T10:30:54.267-07:00Alla andra har perfekta liv!<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"><br /></span></span></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx56VW0Y6TsEIkU9aajCpVZese-27jEXDfXhyTe7B5S1AMaibu4d3q8t78A_2mqLZ5D_Hl0_TdXkN71ea5alkDimMRIBqr9AhmUiJw9LmkJm87eoj98e_1b7UaRj9Bx2ePYl5JMNRQqrY/s1600/20170512_150828.jpg" imageanchor="1" style="font-family: calibri; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx56VW0Y6TsEIkU9aajCpVZese-27jEXDfXhyTe7B5S1AMaibu4d3q8t78A_2mqLZ5D_Hl0_TdXkN71ea5alkDimMRIBqr9AhmUiJw9LmkJm87eoj98e_1b7UaRj9Bx2ePYl5JMNRQqrY/s200/20170512_150828.jpg" width="200" /></a><br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Stressig
morgon, hade ingen lust att gå upp när klockan ringde, kan inte ens skylla på
barnen. Tar ett snabbt beslut att duschen får vänta och det där med smink är
väl ändå överskattat.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Öppnar
dörren på förskolan och möter såklart en fräsch snygg vältränad och PIGG perfekt
mamma som ler och säger god morgon. Beslutet att stiga upp försent känns med
ens oerhört korkat och håret är säkert jättetråkigt och det enda smink som
finns i mitt ansikte är spår av gårdagens mascara. Jag får skärpa mig, alla
andra verkar ju inte ha några problem med att stiga upp i tid och lägga allting
på plats…</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Puss
och kram och dags att vinka hejdå. Blir hejdad av en personal ”hur var det nu
med klämdagarna skulle L vara ledig?” Javisst ja, har glömt att ge besked om
det, en dag ledig och en på förskolan. ”Du vet att vi är hopslagna under
klämdagarna så det är inte säkert att det är någon personal hon känner”.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">En
millisekund av skuld men blir sen förbannad. Jag blir förbannad på undertonen
av att hon borde vara ledig, på att det är jag som får kommentaren fastän min
man hämtat varje dag, på att jag känner skuld fastän jag lovat mig själv att
utplåna mammaskulden. Jag ler och vinkar, andas djupt och kopplar på
jobbhjärnan.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Senare
på dagen ett samtal med min man med irritation i rösten. Efter det möter jag
bara lyckliga par med perfekta äktenskap. Alla andra går sida vid sida livet ut
utan att någonsin stöta på några hinder. Nja, kanske inte, men under några
sekunder känns det så.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Datorhaveri
på jobbet som pågår under så lång tid att jag till och med börjar prata
matlagning med IT-supporten. Beslutar mig för att ge upp, detta är dagen som
man vill ska passera så man kan få börja om imorgon. Stänger ner datorn,
promenerar till förskolan nöjd över att jag idag kommer hämta henne lite
tidigare. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Så
fel jag hade, en smärre utskällning för att man kommer innan de hunnit få
frukt! Efter lite lirkande promenerar vi hemåt.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">”Mammaaaaaaaa,
kan vi inte stanna på lekparken, snäääääääälla, vi gör nästan aldrig det,
snääääääälla.”</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Idag
blir det okej, idag finns det tid. Jag sjunker ner på en bänk i solen och L
klättrar och åker rutschkana. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>”Kom och
ta en bild på mig mamma!” </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Jag
fotar henne och oss tillsammans, hon tittar på bilderna och skrattar så det
bubblar långt nerifrån magen. Hon tar sina små händer om mitt ansikte och säger
allvarligt ”Du är den bästa mamman i hela min värld. Igår var du inte det men
idag är du det.”</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Det
räcker för mig, idag just nu är jag bästa mamman i hela hennes värld. Alla
andras perfekta frisyrer, vältränade kroppar, perfekta relationer och välfungerande
datorer kunde inte betyda mindre än just nu. Med en 3 ½ årings händer på
kinderna och kärlek i ögonen så finns bara här och nu och ännu ett guldkorn att
vårda i minnet. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
</div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
</div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-31661354448580455442017-03-08T08:39:00.000-08:002017-03-08T08:44:08.181-08:00Du är bra för att du finns!<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"><br /></span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Om
jag hade haft makten för en dag att förändra en sak hos alla våra fantastiska
ungar så vet jag precis vad jag hade gjort. Jag hade siktat rakt mot kärnan av
deras inre och lagt dit egenvärdet. Känslan av att vara bra bara för att man
finns till.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">När
treåringen kommer hem öppnas dörren och ett självklart ”nu är jag hemma” ljuder
genom huset. Hon vet att hon är efterlängtad och älskad, det finns inga
prestationer som måste genomföras för att få tillgång till kärlek och
gemenskap. Jag finns = jag är älskad.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">När
ändras det där självklara, när kommer prestationen in i bilden? Allt längre ner
i åldrarna tycker jag mig se att man blandar ihop prestation och person. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">När
självkänslan landar långt ner i skorna är det svårt att må bra, svårt att vara
nyfiken, svårt att borsta av sig nederlag och gå vidare. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det är näst intill omöjligt att skapa sig
starka bra relationer om du tror att du måste prestera för att bli älskad.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Så
vad är det vi missar, är det något vi missar? Vi som ska gå före och visa vägen
in i vuxenlivet. Vi har så många möjligheter till kommunikation idag. Med
teknikens hjälp kan du prata med vem som helst över hela vårt klot och jag
gillar det. Min rädsla är att när vi tittar långt bort mot horisonten glömmer
vi dem som sitter närmast. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">När
tonåringen passerar förbi dig utan att säga någonting, är det på grund av
bristande respekt eller är det så att vi som är vuxna inte har respekterat det
mindre barnets behov av att bli sedd och nu får vi snällt tugga i oss
resultatet av det? </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Jag
såg en förälder som var upptagen med sin mobil, vilket absolut kan ha varit
viktigt, medan sonen ca 5 år försökte säga någonting. Han gav upp efter en
stund och ställde sig och tittade i skyltfönstret på några leksaker. Föräldern
blev klar med sitt och ropade på sonen som inte reagerade. Efter många försök
att få sonen att komma går föräldern med bestämda steg tar tag i pojken, vänder
honom mot sig och säger med tydlig irritation ”svara när jag pratar med dig!!”.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Vårt
osagda budskap är tydligt, du är inte lika viktig som jag.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">På
andra sätt har vi mycket mer fokus på våra barn idag jämfört med när jag växte
upp. Det står drivor av föräldrar runt fotbollsplaner, hockeyrinkar och
gymnastiksalar. Kritiska föräldrar finns men de allra flesta hejar på och
berömmer, de vill stötta sina barn. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Det
är härligt att få beröm och känna sig bra på någonting man gillar. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Jag
vill ändå belysa det osagda budskapet även här.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">I
samma ögonblick som du berömmer så bedömer du också situationen och sätter ett
värde på prestationen.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Mamma
blev jätteglad när jag satte målet, kommer jag göra henne besviken om jag
missar nästa gång?</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Pappa
tycker gymnastiken är den bästa träningen, kommer han bli arg om jag vill göra
något annat?</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Mamma
tycker jag är duktig när jag tar hand om lillebror så det är bäst jag gör det
varje gång hon frågar. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Prestation
och person flyter ihop och blir svårt att skilja på. Hur väl jag presterar
avgör värdet på mig. Ett dåligt resultat på matteprovet så känner man sig
värdelös på allt, JAG är dålig.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Men
släpp offerkoftan och det dåliga samvetet över de situationer som du tänker att
du har misslyckats med att ge dina barn det de behöver. Det var kanske ingen
bra prestation men DU är en bra person. Gör om och gör rätt, misslyckas borsta
av dig be om ursäkt och gå vidare. Det kommer aldrig bli perfekt så släpp det.
Dina ungar behöver inte en perfekt förälder, de behöver en äkta förälder. Någon
som vill det bästa, är sig själv och tar ansvar för sina egna känslor och
tillkortakommanden.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";">Så
min uppmaning till dig är att titta dina älskade ungar rakt i ögonen idag utan
att ha något annat i tanken och tala om för dem att <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">de är bra bara för att de finns!</b></span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"><span style="font-family: "calibri";"> </span></span></span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-64437784657665274472017-02-09T14:03:00.000-08:002017-02-09T14:03:32.251-08:00Ensamkommande
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Varför,
hur, var, frågorna fortsätter komma i all oändlighet. Ögonlocken blir tunga och
rösten känns avlägsen, omöjligt att fokusera. Varför, hur, var, du måste väl
veta, jag vet ingenting, kommer inte ihåg någonting, vill bara falla, försvinna
bort in i tystnad. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Ensam
i främmande land med främmande folk, frågor som gör illa. Vem kan förstå, vem
vill försöka förstå? Jag kan inte minnas, vet inte varför det är borta men vem
ska tro mig?</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Tillbaka
till skolan, grammatik, diktamen, lyssna efter de främmande ljuden och rösten
tonar sakta iväg. Befinner mig i tomheten, sorgen har ett grepp om strupen,
svårt att få luft. Vill skrika men ut kommer tystnad, på läpparna sitter ett
leende, bit ihop gå vidare.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Nästa
lektion ”viktigt att ni övar hemma också, ni måste ta ansvar för läxorna”.
Tittar ner på pappret där någon har skrivit meningar med adjektiv i, var det
jag?</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Allt
är meningslöst, viktigt, bråttom och tomt.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Äter
kvällsmat med familjen i trygghet men med magen full av saknad.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Hopkurad
framför brasan brister ytan och sorgen sipprar ut och bildar rännilar längs
kinderna.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">I
suckarna gömmer sig frågan, varför skulle jag göra det här om jag inte var
tvungen…. </span></span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-82384363627183806882017-02-06T06:20:00.000-08:002017-02-06T06:20:58.206-08:00Alla mina människor älskar mig!
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;"><br /></span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Mamma
vet du…..??</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Det
är dags att sova och hon tar tillfället i akt att berätta om allt hon kan komma
på för att dra ut på ögonblicket en liten stund till.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Nej,
vad då?</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Alla
mina människor älskar mig!</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Gör
de, vilka är dina människor då?</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Det
är ju alla vi, jag kan säga så får du räkna.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Vi
ligger där i mörkret och hon börjar räkna upp alla sina människor. Det är vi
föräldrar, syskon, bonussyskon, flickvänner och pojkvänner, mormor och morfar och
farfar och hans fru. När hon slutat räkna upp frågar hon andäktigt hur många
hon har. Svaret blev femton stycken och hon låter nöjd med det.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Mamma
jag har väldigt många människor.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Det
har du.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Alla
mina människor älskar mig!</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Sen
vänder hon sig om och somnar på en sekund. Jag ligger kvar och funderar på vad
som precis hände. Vad var det jag fick vara med om? </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Än
en gång förundras jag över den enkelhet och klokskap som finns hos våra minsta
juveler. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Jag
kan lägga alla mina tvivel på om vi räcker till åt sidan, hon har ju precis
talat om att hon är omsluten av kärlek i överflöd.</span></span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-2587527687154926412017-01-19T06:33:00.000-08:002017-01-19T06:33:44.325-08:00Florence Nightingale eller Cruella de Vil?
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;"><br /></span></span></div>
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Vad är ett familjehem och varför blir
man det?</span></span><br />
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Jag vet inte hur många gånger jag fått
den frågan och varje gång måste jag tänka efter hur och vad jag ska svara. ”För
att jag vill” är alltid min spontana tanke men att svara så skulle inte kännas
respektfullt för den som frågar. Frågan är nästan alltid nyfiken och välvillig,
den som frågar vill förstå. Jag vill gärna försöka ge en mer nyanserad bild än
den som jag så många gånger möter bl.a. i media, utan att för den skull säga
att jag vet hur det är för alla andra. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Bilden av familjehem känns ibland väldigt
sorglig. Familjehem är människor som säger sig vilja hjälpa barn men som sviker
dem ytterligare en gång och till på köpet får de betalt när de gör det. Jag tänker inte försvara alla familjehem och säga att bilden är helt fel och att alla är
bra, självklart inte, men många är bra.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">En annan ytterlighet som uttrycks är
att familjehem är supermänniskor som är så fromma att ingenting kan få dem att
släppa lugnet. De är änglar boendes på jorden utrustade med särskilda
egenskaper som helt vanliga människor inte besitter. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Det finns alltså två varianter av
familjehem, det är de fromma som utplånar sig själva till förmån för de
behövande och det finns de giriga som tar tillfället i akt att tjäna så mycket
pengar som möjligt på de behövande. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Vem är då jag, och vilka är de
behövande? </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Jag är definitivt inte Florence
Nightingale, jag har massor av behov som jag inte tänker ge upp för någon. Jag
är viktig och jag vill utvecklas och välja saker som är bara för min skull och
för att jag vill.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Cruella de Vil??? Tror inte det, men ni
får väl fråga min familj för att vara på den säkra sidan. Om det var så att jag
ville bli rik så hade jag valt att göra något annat, något enklare.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Kan det vara så att det finns en tredje
variant? För mig finns de det och jag vet att många andra delar min
uppfattning. Att ge ett kort svar på varför man valt att bli familjehem är
ungefär lika svårt som att med en mening tala om varför du röstar på ett visst
parti eller varför du anser att alla människor är lika mycket värda. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag är familjehem för att jag kan, jag har
känslomässig plats för extra barn, jag tycker att det är samhällets ansvar att
ta hand om varje individ och jag är samhället. Jag anser att barn inte ska
behöva lida för att föräldrar inte klarar/orkar/vill ge sitt barn det de
behöver och har rätt till och jag tror på min egen förmåga att vara förälder.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">I stort handlar det om värderingar och
på individnivå handlar det om att jag har valt ett sätt att leva som jag trivs
med. Jag går inte runt och funderar över mitt familjeliv dagligen, precis som
du inte går runt och funderar på varför du valde att skaffa just tre barn. Mitt
i vardagen är livet och jag gillar min vardag, inte trots att jag har
familjehemsplacerade barn utan faktiskt på grund av att jag också har
familjehemsplacerade barn. </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">Jag hade inte varit den jag är idag
utan alla mina barn. De har speglat och utmanat mig in i minsta vrå och jag har
tack vare det utvecklats och blivit en bättre version av mig själv än jag hade
varit annars.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">När kvällen kommer och det blir fullt
kring matbordet av barnen, kompisar, flickvänner och pojkvänner och man tvingas
improvisera för att maten ska räcka hela laget runt så mår jag bra. Varenda
cell i min kropp jublar när känslan infinner sig att just här vid mitt köksbord
får man landa och vara den man är. Glad, ledsen, arg, energisk eller trött
spelar ingen roll, allt som är på riktigt får plats.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;">De behövande då..? Det är inte någon som
behöver mina allmosor och inga barn mår bra om jag ger upp mig själv. Att vara
barn innebär att vara i beroendeställning till någon vuxen, men det innebär
aldrig att man bygger på sig en tacksamhetsskuld. Människans livscykel är ju
konstruerad så att du är sårbar när du är liten och behöver stöd och skydd för
att växa upp för att sedan själv kunna ge stöd och skydd till någon annan. Det
är ingenting som behöver värderas som bra eller dåligt, det är någonting som
bara är. Familjehemsplacerade barn har samma behov som alla barn av att bli
sedda, älskade och uppskattade bara för att de finns. Jag anser att det är
vuxenvärldens skyldighet och ansvar att se till att de får det.</span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><span style="font-family: Calibri;"> </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;"> </span></span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-34207445477153973422017-01-10T07:18:00.000-08:002017-01-10T07:18:36.147-08:00Jag kommer när jag vill!!
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Jag
kommer när jag vill mamma… okej!?</span></span><span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;"> </span></span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Svaret kommer blixtsnabbt från vår treåring
när jag ropar att maten är klar. Frasen förvandlas till en direkt utmaning av
maktstrukturen i familjen. Det gör du inte alls är min första tanke, jag sa ju
att maten var färdig nu! </span></span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Men just idag hade jag energi nog att stoppa min
automatiska reaktion och istället gå in i hennes rum för att kolla vad hon
menade. Vid första anblicken är rummet ett hav av saker och lera och sand och
pinnar och och och…. </span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Jag
får stoppa ännu en impuls av tillsägelse eftersom jag ändå inte orkar städa nu.
</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Hon
ler stort ”jag är inte riktigt klar än, jag kommer när jag vill”. </span></span></div>
<br />
<ul style="direction: ltr; list-style-type: disc;">
<li style="color: black; font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-weight: normal;"><div style="color: black; font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: normal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0cm; mso-add-space: auto; mso-list: l0 level1 lfo1;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;">Okej, har du många saker kvar att göra? Jag vill
gärna att vi äter tillsammans.</span></div>
</li>
<li style="color: black; font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-weight: normal;"><div style="color: black; font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11pt; font-style: normal; font-weight: normal; line-height: normal; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0cm; mso-add-space: auto; mso-list: l0 level1 lfo1;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;">Nej bara en sak, jag måste städa leran annars
torkar ju den vet du väl. Sen vill jag komma! Ögonen glittrar och tittar rakt in i
mina i väntan på ett svar.</span></div>
</li>
</ul>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Jag
tackar min lyckliga stjärna att jag hejdade min impuls och inte startade en
maktkamp men funderar samtidigt på hur många strider jag skapat helt i onödan. Två
minuter senare sitter vi alla vid matbordet, två minuter. Två minuter tog det
för min treåring att ta ansvar för att ta hand om sina saker, uttrycka ett
behov, få känna att behovet och åsikten var viktig, ta ett beslut om att mitt
behov av att ha hela familjen samlad var okej att ställa upp på och att se att
hon själv kan påverka sin situation. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;"><span style="mso-spacerun: yes;"><div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;">Jag
kommer när jag vill!</span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;">
</span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;">Ibland
får man vara med om de där vardagsögonblicken när ögonen tänds och barnen
växer. Jag får vara lots men de upptäcker att de själva har kontroll över sitt liv och sin tillvaro. När kontakten är tydlig och samhörigheten är påtaglig. Varje gång det
händer spränger det i bröstet av värme och ödmjukhet inför att man ännu en gång
fått vara med och se när det händer.</span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;">
</span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"> </span></div>
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="font-family: Times New Roman;">
</span></div>
</span><div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
</span><div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
</span><div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<br /></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-36007525817238265332016-12-22T12:15:00.000-08:002016-12-22T12:15:13.616-08:00Att säga Ja eller Nej<span style="font-family: Calibri;">Då fick vi då det där samtalet igen: det finns en tjej som
behöver ett hem och vi tror att hon hade passat hos er. Hur känner ni inför
det?</span><br />
<span style="font-family: Calibri;">Ja hur känner vi inför det….? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vi hade ju bestämt att vi skulle vänta med
detta och om vi skulle ta emot någon så skulle det inte vara en tonåring, huset
är ju fullt av tonåringar då passar det väl inte, eller…?</span><br />
<span style="font-family: Calibri;">Jag ber om mer information, det kan ju inte skada att veta
lite mer innan man säger nej. Beskrivningen kommer och jag känner det där
välbekanta surret i magen, det här kan vara något, jag tror att hon kan passa
hos oss. Samtalet avslutas med att jag lovar prata med min familj och sedan
återkomma under morgondagen.</span><br />
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag blir sittande och tittar på det som jag skrivit och
försöker febrilt hitta något som gör att jag kan säga nej, för vi hade ju
bestämt. Men trots att jag stirrar så hårt att ögonen tåras kan jag inte hitta
något. I magen är det varmt och jag känner hur det växer en längtan att få
träffa henne. Jag trycker undan det ganska bestämt, det är inte jag som
bestämmer det är många individer i den här familjen och alla måste få säga
sitt, att vara familjehem är en resa för hela familjen.</span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Vi
pratar med barnen och de säger självklart, det är väl inga problem, vad skulle
kunna vara minus med det? Jag älskar mina ungar, de är generösa och
lösningsfokuserade och med en värme i hjärtat som får mig att brista av
stolthet.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Jag
håller undan det känslomässiga ett tag till och försöker gå igenom det
praktiskt och logiskt med min man. Vi kommer fram till samma sak, de finns
inget logiskt i det här och det praktiska ordnar man om man vill, detta är helt
och hållet känslomässigt, vill vi, orkar vi och vågar vi igen? Ingenting är
självklart men känslan i magen växer lite till och jag vet att snart har hon
skapat sig sin plats i mig trots att jag inte ens vet vad hon heter ännu.</span></span></div>
<br />
<div style="line-height: normal; margin: 0cm 0cm 0pt;">
<span style="mso-ascii-font-family: Calibri; mso-bidi-font-family: Calibri; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-hansi-font-family: Calibri;"><span style="font-family: Calibri;">Vi
säger JA, vi tar varandras händer, vi är ett starkt team, vi blundar och hoppar
ytterligare en gång. </span></span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-23091789933544030922016-12-21T03:11:00.000-08:002016-12-21T03:11:03.886-08:00Med stora kliv mot vuxenvärlden
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"><br /></span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jaha då har man börjat gymnasiet då, min äldsta son står
framför mig med ett leende som sträcker sig från öra till öra. Äntligen får man
välja själv vad man vill göra! En kort konversation om vardagen och sedan ett
”hejdå jag drar in till stan nu”. Mammahjärtat är fullt av stolthet över den
fina kille som han har blivit. Han är klok och kapabel och omtyckt av många. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Men i efterdyningarna av de kärleksfulla
stolta tankarna upptäcker jag sorgen. Sorgen över en tidsperiod som är över nu.
Tiden av uppfostran, guidning och att jag finns där ständigt närvarande behövs
inte längre. Klivet iväg har redan börjat och nu ska vår relation röra sig från
vuxen-barn till vuxen-vuxen. Klivet är för honom efterlängtat, spännande och
nödvändigt. För mig är det också efterlängtat, det är ju vad jag har jobbat
för, en stark individ som är redo för nästa steg. Men inte bara efterlängtat,
det är också avsked, både ett avsked till den lilla killen som var min inifrån
och ut och ett avsked till mamman i mig som är med i alla detaljer redo att
rycka in när jag ser behovet. Nu är han fortfarande lika mycket min son, men det
jag vet om hans liv är vad han väljer att dela med mig, han vill inte längre
att jag ska stå redo att rycka in, han klarar det allra mesta själv och det som
han inte klarar själv kanske han ber någon annan om hjälp med, det måste inte
vara jag. </span></div>
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Det får mig att fundera över hur vi pratar om tonåringarnas identitetskris
och tuffa period att gå från barn till vuxen. </span><span style="font-family: Calibri;">Hur mycket av identitetskrisen är
föräldrarnas? Bär vi inte på samma frågor som våra tonåringar, vem är jag nu,
behövs jag, vari ligger mitt värde nu, gjorde jag det tillräckligt bra, kommer
hen vilja umgås med mig när det är helt utifrån egen vilja? Frågorna är
oändliga när barnen ökar utrymmet. Vågar vi se de där tuffa känslorna i vitögat
och stå för att det är mina egna känslor och utmaningar eller lägger vi
ytterligare börda på tonåringen att bära ansvaret även för det?</span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag gråter en skvätt och tittar på sorgen en stund sedan
landar jag åter i värmen och kärleken som finns i vår relation. Jag kommer att
fortsätta ta ansvar för att relationen ska både breddas och fördjupas och jag
kommer att finnas som bollplank och sparringpartner varje gång det behövs.
Föräldraskapet slutar inte här det förändras bara…</span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-21112327017177580502016-12-19T01:39:00.000-08:002016-12-19T01:39:32.550-08:00Hur många barn har du?
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Hur många barn har du? Jag känner igen det förvånade
ansiktsuttrycket när mitt svar inte kommer automatiskt och självklart. Hur
många barn jag har beror ofta på vem som frågar och hur dennes värderingar ser
ut. Jag har fyra biologiska men jag har också två psykologiska. Om jag svarar
fyra så känner jag att jag ljuger men om jag svarar sex så vet jag att det
kommer följdfrågor, för så många barn har man väl ändå inte. Jag orkar heller
inte förklara vad det betyder med två psykologiska barn som är mina fast ändå
inte mina. Jag har fått förmånen att låna dem litegrann. Men å andra sidan så
är det ju så med mina biologiska barn också, jag får låna dem en stund och
hjälpa och guida dem mot ett självständigt liv. Skillnaderna och likheterna går
ihop och blir svåra att reda ut även för mig, så hur ska det då inte vara för
den stackarn som bara ställer en enkel fråga om hur många barn jag har. Hen
kanske inte ens vill veta, hen kanske bara försöker fylla tystnaden eller bara
prata om lite enkla saker som inte kräver något djupare engagemang och så
kommer jag och krånglar till det. Bara genom att inte svara så där enkelt och
snabbt för att sedan ställa samma fråga tillbaka har jag ju stört den givna
ordningen. Så vad säger jag då? Efter att ha provat många olika varianter med
olika resultat ler jag nu stort och säger fyra biologiska och två bonusbarn och
du själv då? Det funkar nästan alltid, de allra flesta vill helst prata om sig
själva, och bonusbarn betyder ju alltid att det är den andra parten som har
barn sedan tidigare. Men då och då är det någon som hör den där glimten av att
jag har något annat och blir nyfiken på vad det är. De personerna frågar vidare
är uppriktiga och vill lyssna på svaret. Då blir det fina samtal om livet om
värderingar om barn som får lida för vuxnas bristande förmåga men också om hopp
och tro på människans styrka och överlevnad om relationer som växer sig starka
och om familjen som ett stort begrepp bortom gener och blodsband. Det är samtal
som berikar och stärker och jag tror att vi båda går därifrån med lite lättare
steg.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;"> </span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8547848337889344951.post-14699598867287844942016-12-19T01:31:00.000-08:002016-12-19T01:31:55.879-08:00Att starta en blogg
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Då var det dax att försöka sig på det här med blogg. Jag heter Veronica Tiger. Jag har arbetat med barn och
familjer på olika sätt i 20 år. Jag har varit familjehem tillsammans med min
man sedan 2009. Min grundutbildning är pedagog, sedan har jag läst vidare,
psykologi, samtalsmetodik, specialpedagogik o.s.v. mest utifrån nyfikenheten
över hur människors uttryck hänger ihop med deras behov. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Allt ifrån hur det lilla barnets grundläggande
behov blir till olika skrik, till hur tonåringens behov av att bli lyssnad på
som en jämnlike blir till smällande dörrar. Vad är det som barnet/ungdomen vill
säga mig, vad betyder uttrycket? </span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Jag har långt från alla svar men jag har förmånen att ha många barn i
mitt liv som är generösa med feedback på det jag gör </span><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Wingdings;"><span style="font-family: Wingdings; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-symbol-font-family: Wingdings;">J</span></span><span style="font-family: Calibri;"> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Denna blogg kommer att handla om min syn på föräldraskap,
hur det kan vara att vara familjehem och kanske lite annat smått och gott.</span></div>
<br />
<div style="margin: 0cm 0cm 10pt;">
<span style="font-family: Calibri;">Min övertygelse är att det är i relationen vi blir till, vår
identitet skapas i samspel med andra. Men relationer är inte alltid så lätt och
ibland kan man behöva hjälp att hitta rätt riktning, därav namnet
relationskompassen. Kanske kan mina erfarenheter vara till hjälp för någon att
hitta riktningen igen.</span></div>
Lugna Stugan ABhttp://www.blogger.com/profile/14025319925183640501noreply@blogger.com0