torsdag 25 maj 2017

Alla andra har perfekta liv!





Stressig morgon, hade ingen lust att gå upp när klockan ringde, kan inte ens skylla på barnen. Tar ett snabbt beslut att duschen får vänta och det där med smink är väl ändå överskattat.

Öppnar dörren på förskolan och möter såklart en fräsch snygg vältränad och PIGG perfekt mamma som ler och säger god morgon. Beslutet att stiga upp försent känns med ens oerhört korkat och håret är säkert jättetråkigt och det enda smink som finns i mitt ansikte är spår av gårdagens mascara. Jag får skärpa mig, alla andra verkar ju inte ha några problem med att stiga upp i tid och lägga allting på plats…

Puss och kram och dags att vinka hejdå. Blir hejdad av en personal ”hur var det nu med klämdagarna skulle L vara ledig?” Javisst ja, har glömt att ge besked om det, en dag ledig och en på förskolan. ”Du vet att vi är hopslagna under klämdagarna så det är inte säkert att det är någon personal hon känner”.

En millisekund av skuld men blir sen förbannad. Jag blir förbannad på undertonen av att hon borde vara ledig, på att det är jag som får kommentaren fastän min man hämtat varje dag, på att jag känner skuld fastän jag lovat mig själv att utplåna mammaskulden. Jag ler och vinkar, andas djupt och kopplar på jobbhjärnan.

Senare på dagen ett samtal med min man med irritation i rösten. Efter det möter jag bara lyckliga par med perfekta äktenskap. Alla andra går sida vid sida livet ut utan att någonsin stöta på några hinder. Nja, kanske inte, men under några sekunder känns det så.

Datorhaveri på jobbet som pågår under så lång tid att jag till och med börjar prata matlagning med IT-supporten. Beslutar mig för att ge upp, detta är dagen som man vill ska passera så man kan få börja om imorgon. Stänger ner datorn, promenerar till förskolan nöjd över att jag idag kommer hämta henne lite tidigare.

Så fel jag hade, en smärre utskällning för att man kommer innan de hunnit få frukt! Efter lite lirkande promenerar vi hemåt.

”Mammaaaaaaaa, kan vi inte stanna på lekparken, snäääääääälla, vi gör nästan aldrig det, snääääääälla.”

Idag blir det okej, idag finns det tid. Jag sjunker ner på en bänk i solen och L klättrar och åker rutschkana.  ”Kom och ta en bild på mig mamma!”

Jag fotar henne och oss tillsammans, hon tittar på bilderna och skrattar så det bubblar långt nerifrån magen. Hon tar sina små händer om mitt ansikte och säger allvarligt ”Du är den bästa mamman i hela min värld. Igår var du inte det men idag är du det.”

Det räcker för mig, idag just nu är jag bästa mamman i hela hennes värld. Alla andras perfekta frisyrer, vältränade kroppar, perfekta relationer och välfungerande datorer kunde inte betyda mindre än just nu. Med en 3 ½ årings händer på kinderna och kärlek i ögonen så finns bara här och nu och ännu ett guldkorn att vårda i minnet.